Med risk för att dra alla över en kam: När man är 20 år gammal borde man kunna kalla sig för vuxen. Man är ju inget barn längre, och inte heller en tonåring. Jag är 20 år gammal. Jag har gått 13 år i skolan och hunnit jobba i ett år. Jag har flyttat hemifrån, jag kör bil, jag betalar räkningar och jag har besökt Systembolaget. Ja, då är jag väl vuxen?
För några veckor sedan hade vi en diskussion i klassen. Där pratade vi om oss själva som vuxna. Vi pratade om hur barn och ungdomar beter sig annorlunda på de sociala medierna, om man jämför med hur VI vuxna beter oss, och hur VI vuxna ska visa dem hur man bör bete sig på nätet genom att göra rätt själva. Det var något underligt med det där, för jag kände mig varken som VI vuxna, men inte heller som DE barnen/ungdomarna. Jag var någonstans mitt i mellan. Samma dag skrev jag inlägget “Du är bara ful på Instagram”. Där skriver jag om mig själv som vuxen, för ja, i verkliga livet kanske jag inte känner mig vuxen, men i internet-världen, där ser jag faktiskt mig själv som vuxen.
Detta är den största insikten om mig själv som jag fått under dessa tio veckor när vi har behandlat ämnet Lärande och Delaktighet i Digitala Medier. Inte bara att jag faktiskt är vuxen, men att vi gärna delar upp vår värld i två delar. Det är något av en trygghet för oss att vet hur mycket vi kan styra vår andra liv, det där livet vi har i de sociala medierna och på internet. Där kan vi skapa och sortera för att sedan dela med oss av det vi vill. Något som de i Networked förklarar som “the cloud” (Networked s.94). Vi lär oss alltså inte bara i klassrummet och i skolan, utan vi lär oss faktiskt över allt, och i dagens tekniksamhälle så kanske vi framförallt lär oss på internet som jag nämner i “det skrämmande, men hjälpsamma”. Detta märkte vi också under vår situering då vi undersökte hur det var att lära i en miljö som inte var ett klassrum eller en föreläsningssal. Det finns så mycket som påverkar oss i vårt lärande, så som ljud och händelser runt omkring. Klassrummet är ändå en säker miljö för oss, en trygg plats, och vad händer med vårt lärande när vi hamnar utanför den tryggheten? Efter att ha läst vad alla skrev i vår Facebook-grupp förstod jag att alla kände lite likadant. Det var skönt att inte behöva sitta i ett klassrum, men å andra sidan så var det svårare att koncentrera sig i en miljö utanför skolan med intryck hit och dit. Jag tror att det är samma när vi lär på internet. Det är lätt att hamna på sidor som inte hjälper oss i vårt lärande när man sitter och pluggar framför datorn. Vi sitter med olika flikar uppe och kan hela tiden se om något händer. För att skapa ett hållbart lärande måste vi hitta balansen även i hur vi lär oss. Till exempel kanske det kan hjälpa mig att kika in på Twitter då och då och se vad som skrivs, gå in på någon artikel och få mer inspiration till mitt eget arbete.
Det där med trygghet var något som vi redan i block ett i kursen fick bita tag i. I en utav mina första tweets om kursen skrev jag såhär:
Har jorden varit platt en gång o plötsligt blivit rund så kanske vår verklighet snart kommer att förändras på samma sätt #dml100 #drastiskt
— Julia Thielen (@ThielenJulia) September 10, 2013
Den tryggheten och tilltron som vi känner gentemot vår verklighet kan ibland vara dålig för oss. För hur vet vi att vår verklighet stämmer? Hur vet vi att forskningen stämmer? Kan vi verkligen lita på allt som sägs och skrivs? Självklart inte. Det gäller att vara kritisk mot det som man hör och läser, och detta gäller speciellt på nätet. Att vara källkritisk är något som jag tar med mig från vår kurs Lärande och Delaktighet i Digitala Medier. Jag har lärt mig så mycket genom att få läsa och sedan reflektera över det jag har läst och sedan få skriva om det här i bloggen. Jag skrev också om en annan trygghet i inlägget “Jordbrukssamhälle, Industrisamhälle, Informationssamhälle, ???”, den sociala tryggheten. Om hur vi söker oss till våra teknikprylar när vi inte känner oss trygga i en social miljö. Jag börjar snudda vid något som jag har funnit bli min största strävan i den här kursen: att hitta en balans. Både en balans mellan mitt sociala liv på nätet och i verkligheten, men också mellan jobb och privat. Jag tog hjälp av mina föräldrar för att reda ut lite hur tankarna kring hur man använder sociala medier och sköter privata saker på arbetstid går (Networked, Networked Famillies kap.6) i inlägget “Mamma och Pappa Thielen talar ut”. Jag fick då ett lite annat perspektiv, när jag inte bara såg till mitt eget användande av internet och de sociala medierna.
Vi gick vidare till att prata om den nätverkade individen. Målet var att bli en fullfjädrad nätverkad individ, men går verkligen det? Jag har kommit en bit på vägen, men ser inte att jag någon gång kommer att vara färdig. Jag försöker gynna mitt PLN genom att hålla isär mina olika nätverk och var relevant gentemot vad just det nätverket behandlar (Networked, s.262). Men något som jag tycker hör till där är vad jag skrev om i inlägget “Du är bara ful på Instagram”. Hur vi påverka samhällsutvecklingen i en ansvarsfull riktning, alltså hur vi beter oss på internet och även lära ut våra barn hur de bör bete sig på internet. Kanske inte heller bara hur man beter sig, utan också hur man tar hand om sina nätverk bäst. Det är en tankebana som jag först nu i denna kurs har börjat tänka i och jag tror att vi måste lära ut detta till fler. Främst till våra barn då vi genom att vara ansvarsfulla själva visar dem hur de ska kunna vara lika ansvarsfulla.
Även om man idag kom till examinationen av våra PLE/PLN-posters med en klar tanke om hur ens nätverk såg ut och hur man tänkte med sin poster så lämnade man samma sal några timmar senare med fler nya funderingar och frågor än man hade svar på. Den fråga som jag fastnade mest för var den jag fick ut av Mavic. Efter att hon sett min poster frågade hon mig om jag har ett nätverk där alla ingår eller om jag på något sätt delar upp det mellan privat och skola/arbete, och om jag tycker att det är viktigt att dela upp dem? På tafatt engelska försökte ge mitt svar. För mig är det viktigt att värna om vad ens olika nätverk behandlar. Vad vill jag få ut av mitt nätverk i Facebook-gruppen som mitt innebandylag har? Jo jag och de som är med i den gruppen vill få ut information om träningar, matcher och händelser som berör just innebandyn. Där av kan jag till exempel inte skriva något som berör mitt intresse för typografi i den gruppen. Det här inte där till och varken jag eller mina lagkamrater kommer få något ut av det. Vi vill i dagens samhälle vara så effektiva som möjligt och därför är det viktigt att rikta sin information i rätt nätverk.
Sammanfattningsvis har jag lärt mig att jag faktiskt är vuxen, att vi inte alltid lär bäst i klassrummet, att vi måste värna om våra olika nätverk, att vi måste lära ut ansvar till nästkommande generationer, att vi ibland måste ta oss ur vår trygghet och spräcka filterbubblan som omger oss så snällt och att jag är en aktivt nätverkad individ, men långt ifrån klar.
Källor:
Rainie, Lee, Wellman, Barry(2012), Networked, The MIT press, London
Nordström, Livia, Universitetsadjunkt i medieproduktion, 2013
Bernhardsson, Lennart, Universitetsadjunkt i datavetenskap, 2013
Julia Thielen 