Tweetreflektioner

Du är bara ful på Instagram

 

Under seminariet måndagen den 23/9 diskuterade min grupp de fem diskussionsfrågor som vi fått i uppgift att skriva utifrån vårt kapitel ur Networked, Networked Families, p 147-170. Under en av frågorna pratade vi mycket om hur man bör sätta upp regler för teknikkonsumtionen för yngre barn och tonåringar. Vi alla höll med om att vi överkonsumerar tekniken och att våra möten face to face försvinner alltför ofta. Inte ens vid middagsbordet är det teknikfritt. Man “skall bara kolla ett sms”, eller visa något roligt klipp på youtube. Ibland kan detta uppskattas, men oftast leder det till irritation.

Det finns ett ordspråk som lyder “barn gör inte som vuxna säger, barn gör som vuxna gör”, så hur ska vi vuxna kunna lära våra barn hur man ska bete sig i sociala sammanhang med tekniken när majoriteten av oss beter oss tvärtemot vad vi lär ut? Emma Wärmefjord, som var med och diskuterade i min grupp, ansåg att vi inte kan skicka ut våra barn för att leka ute istället för att sitta vid datorn, och själva sitta där framför skärmen. Även om man kanske jobbar tror jag inte att barnet tar hänsyn till det. Sitter man vi datorn, då sitter man vid datorn, oberoende av om man jobbar/pluggar, spelar, chattar eller letar fakta. Jag tror alltså att om man ska kunna ha regler för sina barn, då måste man själv rätta sig efter dessa regler. På så viss tror jag att reglerna blir mer “värdefulla”, om alla påverkas tas de på större allvar.

Vi tog även upp hur man ska komma ifrån hur illa vissa beter sig på nätet och hur man ska informera ungdomar om hur det även påverkar ens liv utanför den tekniska världen. Jag tror att man måste börja med detta i unga åldrar och med konkreta hjälpmedel visa på hur man bör bete sig. Det lönar sig inte att skriva dumma saker till andra, om man ändå inte kan stå upp för det i “det verkliga livet”. Egentligen finns det inte två liv/världar, utan vad jag menar med det “tekniska livet” och det “verkliga livet” är att man på något sätt vill separerar dem. Man kan dock inte komma ifrån att de överskrider varandra. Man lägger upp bilder från sitt “verkliga liv” på internet, och saker man skriver i den “tekniska världen” kommer ofta tillbaka till det “verkliga livet” (risk för förvirring). Om vi tar ett exempel. I vintrs, 2013, hade klädkedjan H&M en t-shirt med motivet Tupac (en avliden amerikansk rappare som var dömd för sexualbrott). På H&Ms Facebook-sida skriver en kvinna ett inlägg. Hon frågar varför de valt att honom som motiv med tanke på hans bakgrund. Inlägget var synbart för alla och kommentarer började trilla in. Bland annat kom kommentaren “Käften, jag hoppas du blir våldtagen”. Denne var inte själv i sitt slag, utan fler tusen arga kommentarer skrevs. H&M gjorde inte något åt detta, de tog inte bort alla opassande kommentarer. I februari visade programmet Uppdrag granskning ett inslag om det här, där de även besökte vissa av de som skrivit opassande kommentarer. Man fick se att reportern för Uppdrag granskning ofta fick svaret att de som skrivit kommentarerna aldrig hade kunnat säga så direkt till kvinnan som skrivit kommentaren. Är det detta vi kallar för sunt förnuft? Eller kanske bara vett och etikett?

Jag anser att det är viktigt med regler, eller snarare riktlinjer, för oss alla när det kommer till tekniken. Vare sig det gäller hur mycket vi ska använda den eller hur vi ska bete oss i den tekniska världen. Dessutom måste vi vuxna ta mer ansvar och tänka igenom vad VI gör, så vi lär våra BARN rätt!

Standard