Tweetreflektioner, Uncategorized

Mitt liv som schizofrenisk

Man säger att det inte finns några kloner av människor i dagens samhälle, men det finns det visst. Jag har flera olika kloner själv, som går under olika alias. Jag har självklart mig själv, Julia Thielen, i egen hög person. Jag andas, jag pratar, jag känner, jag skrattar och jag gråter. När du väljer att lära känna mig får du allt i ett och samma paket. Det är inte alltid underbart, men du kan inte få en regnbåge utan lite regn. Men du kan också välja att lära känna någon utav mina andra alias. Du hittar mig på twitter under @thielenjulia. Där får du lära känna en Julia som är intresserad av media. Jag retweetar sådant som jag finner intresse i, ofta tweets från människor/företag i reklambranschen. Ibland skriver jag egna tweets. Det kan handla om allt i från hur bra livet är på en fredag, till hur man ska lära ut vett och etikett i sociala medier. Om detta inte är något för dig så kan du alltid lära känna Juliathielen, hon som hänger på Instagram. Där visas oftast livets goda sida. Julia lägger där ut bilder på bullar hon har bakat, bilder på sin systerson, en bild på henne själv när hon är redo för fest men låtsas som att det alltid är så hon ser ut. Det finns en bilder från fester och andra roliga tillställningar. Här ser man att Juliathielen har ett otroligt roligt och bra liv! Hon verkar aldrig ha några större bekymmer.

Om det känns tråkigt med ett alias som bara har det bra, det kan man ju tröttna på, så kan du alltid lägga till Julia Thielen som vän på Facebook. Där händer det inte mycket. Någon gång ibland kan man se en bild som Julia har blivit taggad i, eller kanske bilder som hon själv har tagit. Noggrant utvalda såklart.

Du har alltså fyra olika val om vilken Julia som just du vill lära känna. Är det bra eller dåligt? Och hur påverkas din syn på Julia utifrån de olika aliasen?

 

Detta kan ses som mitt svar på denna tweet. Men kan vår närvaro i de sociala medierna användas emot oss, som Rachelle Gardner, en litteratur agent från Colorado, frågar oss i sin blogg.

 

Runt om i de sociala medierna exponerar vi oss själva, på gott och ont. Det är självklart från person till person, men oftast väljer man att visa de bra delarna i livet. Det är sällan som man ser en bild på någon som sitter själv en fredagskväll och äter middag, för det kan ge en negativ bild av en själv. Och det vill man såklart inte. Man väljer hellre att lägga ut en bild när man, fredagen efter, är ute och äter med sina vänner på en nyöppnad restaurang. Det är så man vill att människor ska se en, som en rolig person med flera vänner och som alltid hittar på roliga saker.

Detta tror jag tillslut kan leda till att det enda som ses av en i de sociala medierna är de bra stunderna, vilket självklart kan vara positivt men samtidigt kan det ge en negativ effekt om det enda som syns är de så kallade partybilderna. Det är ofta arbetsgivare går in på de sociala medierna och letar upp de som ansökt om ett jobb för att “kolla in” dem, och då gäller det såklart att visa sin bästa sida. Om arbetsgivaren då bara får upp partybild efter partybild, är det då en positiv effekt?

Samma sak tror jag det är om man är väldigt aktiv i de sociala medierna. Under hela dagen, även under tiden man arbetar, och ens chef då ser det. Ses det som positivt?

 

Att synas i de sociala medierna, vidga sina nätverk, lägga ut relevanta inlägg och visa en så verklighetstrogen bild av sig själv är något av gyllene regler för mig. Det tror jag uppskattas både av de som finns i ens nätverk, men även av framtida arbetsgivare. Det är trots allt “nöjdheten”  vi bör sträva efter i våra nätverk.

Standard