Tweetreflektioner

Det skrämmande, men hjälpsamma

Internet är den största plattform för lärande jag kan tänka mig. Större delen av världens befolkning finns där, lever där och lär där. Jag finns där större delen av min dag. Jag läser, tittar på bilder, Tweetar, chattar och lär. Men kan jag på något sätt dela med mig av mina kunskaper och på så sätt lära andra?

Dessa tankar fick jag efter att ha läst kapitel 10 i Networked, L. Rainie & B. Wellman. De berättar där om en kvinna vid namn Linda och om hur hon blev en nätverkad individ. Linda använder internet och hennes nätverk på ett annat sätt än vad jag gör. Självklart gör hon de saker som jag också gör, håller kontakten med bekanta och ser vad de har för mig, men hon nämner även att ett av hennes största intressen är att bara söka runt i någon sökfunktion. Där söker hon efter fakta, sedan diskuterar hon med sina bekanta om det ämnet hon sökt på, får ny kunskap av dem och även nya frågor, då återvänder hon till internet och söker igen. Visst, jag använder också internet som en lärobok, men Linda har ett mer intensivt sätt att lära. Hon söker, tar in, grundar, forskar och återvänder sen till att söka igen.

Detta får mig även att tänka på allt den information som faktiskt ligger där ute i internetvärlden. Tänk alla dessa människor som delat med sig av sina kunskaper. De skriver texter, de lägger ut bilder och videoklipp med syfte att utbilda oss som läser/ser. Detta tycker jag är ett exceptionellt exempel på hur internet bör användas. Att lära ut och att lära.

Linda (som jag skrev om i början av denna text) startade även en stödgrupp på internet för människor som hade samma diagnos som hon, Myastenia gravis, som är en muskelsjukdom. Här är inte syftet i första hand att lära, utan att hjälpa och stödja, vilket i sin tur även kan leda till att lära. Eftersom att det är en sådan stor mängd av jordens befolkning som finns på internet finns även lika stor kompetens och erfarenhet. Det bör jag ta vara på bättre!

Trots att jag tycker att detta är så bra, så gör jag det inte själv. Varför? Jag varken skriver om det jag vet och kan, jag lägger knappt ut bilder jag tar även om jag har en stor passion för detta. Varför? Jag tror att den största anledningen till att människor (även jag) är reserverade inför att dela med sig på internet är för att man inte allt kan vara säker på var informationen tar vägen, vem som tar del av den och vad den kan användas till.. Det är fortfarande enormt stort, internet, och skrämmande.

Advertisements
Standard

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s